Fången som blev jägaren

18 september 2017

Tvåbarnspappan Kent Jensen bor med sin fru, två barn och två hundar i ett hus på landet utanför Göteborg. Han älskar att vara ute i naturen och är en aktiv medlem i "Skägg En Livsstil". 2006 blev han diagnostiserad med ledgångsreumatism. Till en början klarade han sig med kryckor men sedan fyra år tillbaka sitter han i rullstol. För drygt ett år sedan skaffade han en Chair Topper till sin bil och nu har han siktet inställt på jägarexamen.

 - Innan jag hade Chair Topper:n såg mitt liv väldigt annorlunda ut, berättar Kent. När jag skulle lämna min dotter på dagis fick fröknarna möta oss i grinden och samma veva när jag hämta på eftermiddagen. Idag kan jag följa med henne in som alla andra föräldrar. Med Chair Topper:n är jag inte beroende av någon. Jag kommer ut!

Sommaren 2014 beskriver Kent som ett riktigt lågvattenmärke. Han hade varken rullstol, ramp eller bil. Han var mer eller mindre fånge i sitt eget vardagsrum. Han kunde bara titta på genom fönstret, när barnen lekte i vattenspridaren. Enligt honom själv var det den sommaren som gjorde honom till den friluftsmänniska han är idag. Numera är han utomhus mer eller mindre hela dagen mellan lämning och hämtning på skolan. Antingen i skogen med elrullstolen eller hemma i trädgården med sin vanliga rullstol, men alltid i sällskap av sina två hundar.

Familjen är viktig för Kent, det märks, inte minst när han berättar om stödet han får.

-  Det är tur att jag har en så fantastisk familj. Min stora pojke hjälper mig med alla tunga sysslor som att klippa gräset och frugan snickrar. Det var hon som sa åt mig att skaffa bilbidraget och det är hon som peppar mig att tänka positivt. Utan henne hade jag aldrig haft inställningen: "Ingenting är omöjligt".

En annan viktig del av familjelivet är förstås att vara tillsammans och att göra saker tillsammans. Vardagliga saker som att handla mat. När rullstolen kom in i bilden kunde inte Kent längre följa med och handla. Rullstolen fick helt enkelt inte plats i bagaget. Idag ser läget annorlunda ut för familjen Jensen.

 - Jag kanske inte är till någon vidare hjälp med att handla men jag är i alla fall delaktig, konstaterar Kent.

 

 

Han beskriver också en typ av frihet som kommer med att kunna vara spontan. Att hälsa på Kents föräldrar i Värmland är ett exempel. Packningen gjorde att rullstolen inte fick plats i bagaget, vilket gjorde att Kents mamma var tvungen att skaffa fram en hyrrullstol varje gång de skulle komma på besök.

-  Vi kunde ju aldrig göra några spontanbesök. Idag hissar vi bara upp rullstolen på taket och drar. Det är svårt för mig att sätta ord på hur stor skillnad det gör. Det är är som om jag fått två ben som kan ta mig dit jag vill. Det är... frihet. Det är verkligen det bästa ordet att beskriva det. Frihet.

Förutom det frodiga skägget är Kents kanske mest märkbara egenskap hans obotliga optimism.

-  Jag har bestämt mig för att ta jägarexamen. Det är ingen här som jagar räv, grävling och vildsvin. Så jag vill hjälpa till att förvalta viltstammen. Idén fick jag när jag hörde att man kunde få tillstånd att jaga från fordon som till exempel en fyrhjuling. För skjutproven har jag hittat en handikappsanpassad bana inte långt härifrån. Jag pluggar teorin hemma nu och skriver provet i höst. Till våren åker jag och skjuter upp. Sen är det klart!